varför gör vi som vi gör!!
1800-talet och början av 1900-talet, när vi fortfarande levde i mångt och mycket som
jordbrukare, levde vi också för vår överlevnad. Detta behövs inte idag. Jag kommer i detta
avsnitt att benämna den första perioden som jordbrukarperioden och den kommande tiden
som industriperioden.
Under agrealperioden lede vi våra liv i en cirkulär tidsuppfattning och i de flesta fall i
symbios med andra människor. Lantbruken innehöll inte bara bonden och frun utan även
deras barn, en piga och inte sällan även en dräng. Det var inte ovanligt att husbonden och frun
skaffat sig flera barn vilket innebar att det var många som bodde under samma tak. Detta
gjorde att det alltid fanns någon i huset, du var aldrig själv. Alla jobbade tillsammans, när
bonden och drängen plöjde så mjölkade pigan och husfrun. Den enas arbetsinsats skulle inte
varit värd något om inte den andra var lika delaktig, om än på annat håll. Hela livet under
bondeperioden var uppbyggt kring ”överlevnad”. De måste ha mat, för att få mat måste de
arbeta, för att kunna arbeta så de kunde få mat måste de samarbeta.
Vi måste också förstå hur man såg på tiden under jordbrukarperioden i jämförelse med dagens
tidsperspektiv. Den cirkulära tidsuppfattningen som bondesamhället var baserat på, var
indelat i årstider och på hur arbetet på gården skulle utföras. Om det var något som
inhandlades så var detta oftast nödvändigt för hushållet ”överlevnad”, att konsumera något
utöver det vanliga var sällsynt. Den nya tiden som kom med industriernas framfart skapade
även en ny tidsuppfattning som var linjär istället för cirkulär. Den linjära tiden baseras på
investering av kapital, X vid punkt A skulle vid punkt B vara XX. Detta innebar ganska
snabbt att även tiden som arbetarna ägnade vid fabrikerna värderades i pengar, allt enligt den
gällande tidsuppfattningen. Det är också här människor slutar att byta vara mot vara och
tjänster mot tjänster. I och med kapitalets intåg så byttes kapital mot tjänst, det är ju faktiskt
det som arbetet går ut på, att byta din tid och dina tjänster mot ett visst kapital.
Då många gick från ett kollektivt boende på gården till en tvåsamhet och arbete vid fabriken
medförde detta även andra problem. Från det liv som en gång kretsat kring hushållet och
arbetet, flyttades nu fokus till den egna investeringen i form av tid och den egna vinsten i
form av kapital istället för överlevnadsmöjligheter. Det stora problemet var nu vad livet
kretsade kring när kollektivet var försvunnet. Mannen skulle arbeta vid fabriken och frun
” om hon hade tur” någon annanstans. Det enda människorna nu kunde bygga sin samvaro
kring var KÄRLEKEN och en evig sådan. Det var här allt började falla samman. Med tiden
arbetade de före detta bönderna upp ett kapital som kunde användas till mer än bara
överlevnad. Det var nu inte längre nödvändigt med cirkulär tidsplanering utan vi föll så
småningom in i den kapitalistiska tidsuppfattningen och denna lever kvar än i dag och så även
tvåsamheten. Här bildades ofta det som Parson kallar strukturalistiskt perspektiv, där mannen
står för försörjningen och kvinnan står för all marktjänst, kvalitetskontroll, utbildning av barn
och allt annat tillgodoseende. Här börjar konsumentattityden ta sin plats. Vi är nu inne på
1930-1940-talet och alla ska leva enligt den nya tiden.
Detta problem benämner Betty Frieden som – the feminine mystique- eller problemet utan
namn. En person som är hemma hela tiden då den andra arbetar, kan bara städa
huset/lägenheten så många gånger. Du kan bara damma tills det är rent och du kan bara gå
dina runder på stadens gator och torg innan det blir tråkigt. Detta skapar en känsla av
otillräcklighet och en känsla av att inte vara behövd. Det är vid denna tidpunkt som vi
uppenbart börjar se oss om efter något bättre, något annat. Som jag skrev tidigare var det och
är till stor del fortfarande kvinnan som sköter markarbetet, allt från att laga mat, handla kläder
till att agera kvalitetskontrollant. Detta innebär att mannen ej får någon vetskap om vad som
är av kvalité och vikt för hushållet. Då det var på detta vis var det också kvinnan som var den
sammanbindande länken i familjen. Idag jobbar allt fler och fler kvinnor, vilket gör att de inte
har tid över för att sammanbinda familjen. Detta leder till att hela hushållet känner sig splittrat.
När människor nu under slutet på 1940 och början av 1950-talet började få ett eget
ekonomiskt kapital såg också tillverkarna sin chans att sälja ännu mer. Även här tog man
tillvara på de hemmavarande fruarna genom annonser och reklamaffischer. Nästan all reklam
riktade sig till dessa, allt för att kvinnorna skulle bli lyckliga och uppnå en perfekt tillvaro.
Det är vid denna era av ensamhet som dagens ”något annat” attityd startar. Med det menar jag
att pga. denna rådande tristess och ensamhet frodades tanken på att, om jag bara hade något
annat, något nytt, så skulle allting varit bättre. Detta är något som fortfarande lever kvar.
Tillverkarna vill att vi ska använda vårt ekonomiska kapital till att inhandla deras produkter,
de vill att vi ska byta våra pengar mot deras vara. Känslan av ensamhet som infann sig när vi
gick från kollektiv till tvåsamhet finns fortfarande kvar och så även tanken om den eviga
kärleken som gemenskap. Idag har konsumerandet blivit en livsstil, allt för att vi ska få det
där, något annat, allt för att vi ska bli lyckliga. Jakten på något annat och jakten på det
perfekta har skapat en känsla av ensamhet, detta har enligt mig lett till att vi lever ofta
ensamma i vår tvåsamhet. Den ensamma tvåsamheten leder i många fall till att förhållanden
inte håller i längden, vilket gör att självkänslan minskar ytterligare och sökandet efter det
perfekta blir starkare. Detta drabbar även barnen i äktenskapet och leder till ytterligare
ensamhet. Konsumtionen är ofta en kompensation gentemot barnet för att de sår som en eller
båda föräldrarna skapat. Det enda som sker vid denna konsumtion är att vi för beteendet
vidare ännu en generation. Detta medför att barnen kommer att ärva denna konsumentattityd
av sina föräldrar och fortsätta jämföra sig med andra och deras ”saker”. Jag tror att vi måste
fråga oss om vi verkligen behöver allt vi konsumerar eller är det bara ett sätt att köpa en
stunds glädje. I dagens samhälle söker allt fler den snabba tillfredställelsen och detta förser
bara producenterna med mer ekonomiskt kapital och individen med mindre självkänsla.
Slutledning
I jakten på den sanna lyckan erbjöd sig producenterna oss möjligheten till detta genom
materiella saker. Denna lycka är liten, snabb men har fått ett oerhört fäste. Det är all från
mobiltelefoner till underkläder och hårklippningar. Det vi måste börja fråga oss är varför vi
handlar det vi gör. Är det för att vi behöver produkterna eller för att få en känsla av
tillfredställelse för en kort stund? Blir vi lyckliga av det faktiska inhandlandet eller är det av
produkterna? Hur länge varar denna lycka? Kanske är det så att vi måste sluta jaga det
perfekta livet och acceptera/lära känna vilka vi egentligen är för att få bättre självkänsla. Detta
kanske också innebär att tvåsamheten inte behöver bli så ensam, att man lär känna varandra
och kan skapa en gemensam tillvaro, istället för att leva två separata liv. Idag är det ingen som
vågar säga att det var bättre då kvinnan var hemma och inte arbetade. Har du inte fått
mothugg tidigare så lär du få det då.
Härlig blogg!:)
Visst är det så att vi måste stanna upp och fråga oss själva vad som är viktigt och vad som gör oss lyckliga. Jag faller defenetivt för shoppinglyckan men den håller inte i sig så länge. Men jag känner även lycka över att bara titta upp på en ljusblå himmel eller av att känna doften av mina älsklingar här hemma osv. Inressant att läsa din blogg, tack.
Las garna min blogg om mitt liv i England! Om min vardag och mycket annat skoj!!!!
du är smart du!
jag gjorde en argumenterande uppsats på gymnasiet om varför jag ville bli hemmafru. jag har nog aldrig i blivit så hatad.
är jag nere så shoppar jag. kanske ska börja tänka innan jag klickar på köp. kanske börja gå på promenader i skogen istället eller nått.
Åh, tänk om det hade varit ekonomiskt möjligt för oss att arbeta 50% var och haft resterande tid tillsammans, till att hitta på saker med sina barn, ut i naturen, upptäcka saker, leka och läsa böcker..! Det är annat än en 40 timmars-vecka, halfabrikat och "att-leva-för-helgen-och-trycka-in-tokmycket-saker-för-barn-familj-och-vänner" för att kompensera tidsbristen och tröttheten i veckorna..!
Hoppas du och Elle-Belle haft en fin helg tillsammans!
Kram Sandra
Ha ha...
Jävligt intressant blogg Björn.
Jag menar för oss singelpappor, som borde kunna
fixa det mesta matrialistiska till våra kids och
verkligen unna oss, men det brister nog redan där.
Men visst söker vi den lätta tillgängligheten idag,
jag menar visst irriterar mobilen mig ibland men
jag vill bli nådd snabbt och enkelt...
Visst känns det bättre med ett playstation till
tösen när hon har kompisar och det är skymning ute..
Visst hade jag känt mig gladare med ett fett bankkonto men inte lyckligare...
För det är det där med ensamheten
det där att leva utan en kvinna...
Som min dotter sa igår på stan;
- Pappa, kan du inte fixa en tjej så att vi
också kan känna oss som en liten familj...
-Hmm, jovisst vill jag det, men dom växer inte
runt husknuten precis...
Och vid dessa tillfällen skulle jag vilja
ha en som skötte marktjänsten därhemma och
kanske jobbade lite då och då...
Lite lustigt att detta kom upp här idag
då jag hade lite planer om att skriva om
det ikväll innan sängen ropade mitt namn...
Jag tror jag väljer att annat ämne kanske...
Ha det nästbäst, för våra döttrar ska ha det bäst
Det är inte konstigt att det blir tomrum i själen!
Tack för fin blogg ;)
låter bra, de där om märkesprylar och så. Man blir inte lyckligare, gladare för stunden, kanske. Jag vet flera stycken som glatt berättar om nyinköpta märkesprylar. Dom låter ganska glada, just då, i alla fall.Jag får känslan att det är för att visa omvärlden att man har pengar= status (?). Kan ha fel.
Ps Vad har Ellen gjort under tiden du suttit vid datorn. Bloggar hon oxå?
Kram på er.
Intressant stilbrott i och med detta inlägg.
härlig blogg. jag driver själv en blogg om mitt 8-åriga missbruk. gå gärna in o kolla. sköt om dig.
Läste igenom din blogg precis, även om jag är sjukt trött så kunde jag inte låta bli :) Vill för det första börja med att säga att jag beklagar olyckan som hände.
Sen har jag en fråga. Du skriver mest om Ellen och sedan hade du en fin bild både på henne och Saga. Men du har inte skrivit något om deras mor? Eller?
Och så vill jag önska er all lycka i framtiden /Amanda
du är KLOK du!
:D
vill du bli min mentor inför ex-arbetet? ^^
Tycker verkligen om din blogg. Du e en sån stark person och har en helt fantastisk dotter!!
Kram
vad tycker du om pamela anderson? :) och hennes nya program? ^^
faan vad härligt. :D
det du skrev gav mig inspiration och suget för den kommande ex-arbetet.
VERKLIGEN BRA.
(funderar kring ämnen inför det)
Hej (igen)
Bra skrivet, hemmafru vore min dröm, tänk att få vara med sina barn, leka, umgås, lära dem, hela dagarna... Istället för någr ynka trötta timmar varje dygn, morgon och kväll..
Kram
Och jag tänker bara
varför gör vi allt det där
på varsina olika håll
är det inte bättre att pryttla
ihop oss liksom
arbetsbördan är ju dubbel liksom
för alla i dag eftersom man ofta
måste hit eller dit för att göra
det och ditten och datten
och måste vara så jäkla independent
hela tiden
splittrat liksom
jo jag är då inte bättre
precis likadan som alla andra
fast jag försöker fokusera ner
på väsentligheterna för det mesta
men hur ska jag kunna
när det krävs så mycket av mig
hela tiden
vad behöver man
ett hem
en arbetsplats
ett ställe att köpa mat och prylar på
en gemensam träffpunkt där alla åldrar kan umgås tillsammans istället för splittra upp i ålders kategorier om man nu inte har den där tomtebolyckan
och så
en liten fredad plats för sig själv och sitt eget
och jag erkänner rakt av
för mig skulle det vara ett underverk
att få lov att vara mamma och kvinna
istället för att syssla med alla dom här
praktiska prylarna också
det splittrar mig
att inte få lov att vara den
jag innerst inne är
kvinna, mamma och få lov att
älska och vårda om
och varför ska jag inte få cred
för det på något sätt
för att jag vill vara där jag
behövs och känner mig hemma
det gör mig ont
att bli satt i alla dom andra rollerna också
att behöva klara av
i alla fall
rysligt aktiv och trevlig blogg du har här
den satte verkligen tankarna i sprätt
:-)
Hmmm...Ja du... Tycker väl delvis att du har rätt... Man är så inne i allt man vill ha här i livet...Man måste hela tiden tjäna pengar för att ha råd med allt för familjens skull!!???
Men innan man vet ordet av har man jobbat 50 timmar föregående vecka... Man hinner knappt hem till sina barn.. O sambon är grinig för att han också har haft en 50 timmars vecka...Man är så trött o orkar inte med sin familj... Än mindre sig själv...
Helt plötsligt har familjen splittrats o man förstår inte vad de var som hände...Separationen är ett faktum... Hur kan de komma sig??!!
Jag skyller de ökade antalet separationer på att alla ska göra karriär... O alla ska ha barn o man vill ha de "perfekta" livet!!! De fungerade förr att mannen gjorde karriär när kvinnan var hemma o skötte markservicen... Men nu när båda ska göra de så finns inte tiden...Man orkar inte med allt... O de de blir självklart en konflikt om vem som ska stå tillbaka... Vad är viktigt???
det var någon som hade länkat från sin blogg till din blogg och då kollade jag in. jag tycker du skriver väldigt bra.
Jag måste verkligen berätta att jag blir berörd av din blogg. Du verkar vara en fin person! Stay strong:)
läser du alla kommentarer?
JA, JAG LÄSER ALLA KOMMENTARER!! JUST NU HINNER JAG INTE SVARA ALLA!!! MEN SOM SAGT, LÄSER ALLA!!
Hejsan! Måste verkligen berömma dej för att du är så stark, många kramar till dig och Ellen!
Catrin och Thilda
Intressant blogg.
väldigt fin blogg,
sötsöt barn :)
kommentera gärna min blogg :)
Jag tycker verkligen om din blogg. Blev fast vi det första inlägget jag läste, hann läsa två första sen åkte jag och jobba, sen längtade jag hem för att kunna forsätta läsa din blogg!
Du är så grymt stark, och har en sån fin dotter!
Hon är verkligen stark och ni verkar ha det super bra ihop!
Forsätt skriv så forsätter jag och läser!
Hoppas det är ok att jag länkar vidare till din blogg genom min blogg!!
Ha det så bra! / lindha
Besök gärna min nya matblogg :)
http://mariiesblogg.blogg.se/food
Jag går på Ölands Gymnasium i Borgholm (hotell&restaurang)
:)
Hej Björn,
Jag vill bara tacka dig för att du har delat med dig av ditt liv och allt de olyckliga som hänt dig och din familj - jag tror och hoppas att det du skriver, öppnar upp mångas ögon, och förhoppningsvis kommer människor att börja leva och uppskatta varje dag, för den kan trots allt vara den sista.
Den har öppnat upp mina ögon, och jag beklagar verkligen din sorg. Jag kan inte ens föreställa mig hur det känns att förlora någon nära, men jag kan höra sorgen i din röst, känna den i ditt bröst och jag hoppas för din och din underbara dotters skull att ni kommer leva ett långt och lyckligt liv tillsammans.
En hälsning, till dina nära.
MVH Johanna
Nice blogg! :)
Nu har jag suttit och läst igenom din blogg, tårarna bara strömmar ner ifrån kinderna och jag kan inte sluta att tänka på hur lyckligt lottad jag är.
Du verkar vara en superbra pappa och jag önskar dig och din otroligt söta dotter Ellen ett bra liv framöver.
Coolt, (jag måste bara skriva det, även om det läses eller inte ;P)Har suttit här sen halv tre, när jag inte kunde sova, tills nu 05.00 och läst bloggen från början. Läst igenom, läst en gång till, tappat min egen verklighet totalt och insett NU att jag lagt i och tagit ur snus flera gånger.
Hade inte kunnat hitta nått bättre att göra nu på natten när inget finns att göra, jag som aldrig sover.
Tack!
Längtar tills boken kommer ut ;)
Du har alldeles rätt Björn! Mycket bra skrivet...
Mycket intressant.
Jag har jobbat lite till och från. Men när vi fick barn ville jag ta hand om dom själv. Jag har blivit expert på att vända kronorna många varv för att få det gå ihop.
Det bästa har vart när man gett ungarna något dom önskat, ren och skär glädje. Samt att dom vårdat sina saker ömt.
Utflykter har fått bli med vagnen, lastad med grillmys,fika och lite saker för lekar till någon grön plätt. Bra med vatten och skogar nära då finns massor av spännande saker man kan hitta på helt gratis.
Jag tror det är nyttigt att få vänta,spara sukta efter saker. Då får man större glädje av dom.
Minns hur grabben önskade sig en riktig målvaktshjälm och han sparade varje krona han kunde.
Vi köpte en till honom i julklapp han blev så glad att han glömde andas. :D Men det är många år sen det. Jag är fortfarande lyxhustru haha ja det är ju inte jag som lever i lyx utan gubbuschlingen. ;)
Saker klarar jag mig utan bara jag får kaffe och följa Färjestad är jag nöjd. Inga drömmar om diamanter här inte.
Ha en fin vecka.
Intressant!
Bara nyfiken- din syn på konsumerandet eller någon annans?
Bra skrivet!!
...är inte det nutidens utmaning (i vår del av världen...) - att få ihop livet med kidsen, karln OCH karriären? Alla tidsåldrar har sina svårigheter och möjliga problemlösningar. Hur vi än vrider och vänder oss kan vi inte backa, så det är bara att anta utmaningen. Finna balansen och känna efter vad som är viktigt.
Snygg Blogg! :P
