Nu är det dax!!
Myyyyysigt =)
Är du r´tokig:D Lägg inte ner bloggen. Jag älskar o läsa din blogg, jag är så glad att allt gåt så bra för dig. Myys att du träffat Ida.
Masa kramar till er 3
Säger också..Lägg inte ner bloggen...Älskar att läsa här...och beundra dina fina bilder på Ellen!
Hur går det utan tracken förresten??
Antar att ni har en myskväll;-)
Ha det bra. Kram
tittar på din "nya" sida.. är inte så bra på bloggar och så, men finns det inte mer i ditt arkiv än från 2009? kan man inte läsa längre bak, för du började väl innan? allt verkar bra annars. kul att ni tre verkar trivas bra tillsammans!
Hej!
Halkade in här för ett bra tag sedan och har läst sporadiskt... När du skriver om att åka Skövde-Kristianstad kommer jag genast att tänka på mig själv... Jag bor på Kinnekulle och har en god vän i Skånes Fagerhult, och har åkt rätt friskt den sträckan sedan ett halvår ungefär.
MEN med sjukpension och barn är det inte fett, så jag hittade ett åkeri med fast körning Skara-Markaryd, går fyra bilar om dagen alla vardagar! :D
Vi har hittat "vår" chaufför och han har själv tre döttrar så han är perfekt för oss att åka med, och dessutom gillar han sällskap, han kör ju sträckan fem dagar i veckan... Vi brukar bjuda på fika. :)
Det är ett förslag, kolla åkerierna i Kristianstad och se om det finns någon som kör på linje till Skövde, och etablera kontakt direkt med chaufförerna. Både trevligare och snabbare än tåg (på vår sträcka i alla fall) och dessutom klart billigare. :)
Kram / Ellen :)
Hej Björn!
Brukar läsa din blogg och upplever dig och din relation till Ellen som helt fantastisk! Jag tror helt klart att du ska skriva en bok, inte minst för din egen skull utan även för Ellens skull samt för alla oss andra som beundrar din och Ellen kämparglädje och insperation. Ni verkar tuffa och tror på er själva så våga skriv boken den kommer sälja som bara den!!! Härligt att du och Ellen fått en kärlek i Ida hon verkar så underbar mot er! Lycka till! Tina
Hej Björn! Skönt att det går bra för dej och att allt går framåt.Har mist min son på 26år. Han dog hastigt den 17:e juni. Har ett lång sorgearbete framför mej. Folk försöker trösta med att livet går vidare, det är det värsta jag kan höra. Klart att det går vidare, det gör det varje morgon jag går upp från sängen. Det gäller väl att försöka leva med sorgen, eller hur? Kram från Caroline.
