VAKNA FOLK!!!

---

Jag tog ett stort steg för 3.5 år sedan.. då hade jag fått nog av min fd kille o packade min väska,gav han en kram o sa hejdå efter4 års förhållande med bara skit. håller med dig. Varför stanna kvar? det vikitagste är att du mår bra, sen ordnar sig i stort sett resten sig sen!

har du tagit bilden? shit vad duktig du är i så fall!

och din dotter är underbart söt!

Helt rätt. Våga vara lycklig och strunta i vårt överkonsumerade samhälle. Stanna upp o tänk "stenålder". När jag gör det så tar jag bättre beslut. Jag älskar lycka o kan finna lycka varjedag i massor av olika saker. Det finns ingen som tackar dig sen för den olycka du levt för praktiska skäl.

Kram på dig o ha en bra dag!!!!!!

Ja, alldeles rätt verkligen!

Jätte fin blogg och bild föresten :)

TACK!! Tror alla borde tänka så:) Jag vet att jag gör det.. Har varit ensam väldans länge.. Men bara för att jag vägrar leva i ett olyckligt förhållande!! Min personlighet är min och ta mig som jag är!! Tyvärr tog jobbet och samhällstrycket lite av mitt liv.. Men jag är på väg tillbaks!! Tack för att du skriver.. Kram på dig och Ellen

det är sant det du skriver :) önskar bara alla dessa människor som går runt och mår dåligt vill ta till sej det med!

jag kan ärligt säga att jag är i en relation som jag stannar kvar i mest av ekonomiska skäl.. och för sonen..



jag älskar min man, men vi har hamnat i den där kompiskänslan.. han är min bästa vän. men jag saknar kärlek och passion.



Lite hoppas jag också att vi ska hitta tillbaka till varann och den där glöden.. men jag vet inte om han vill det.. han verkar inte vilja kämpa för det..



så vi får se.. så länge jag är mammaledig kan jag inte göra något iaf..

Björn!

Jag länkar till din blogg nu, utan att fråga dig i förväg, för jag tror inte du har något emot det. Skulle bara förvarna dig :)

Underbar blogg, jag bölar som en gris och trycker mig närmare sambon!

Fortsätt leva!

Ett super bra inlägg! Håller med dig fullt ut!

Kram

Bra skrivet! Jag lämnade Nellies pappa när hon var 6 månader. Skulle aldrig stanna för hennes skull i en skitrelation. Här var det tvärtom, tack vare henne vågade jag ta steget för hon skulle inte behöva växa upp med bråk och dålig stämning runtomkring sig. Man måst ehelt enkelt välja.



Idag ska jag jobba, börjar tre så en fenix-fika får vänta till en annan dag, men absolut senare när vi har flyttat och målat klart. DÅ ska vi fika :]



Låter som ett spännande jobb, är du egen företagare eller? Jobbar du fullt nu eller sjukskriven något?



Kramisabananis

Så himla klokt sagt!

oj vilken fin bild!! underbar.

Vilken undebar text, håller helt med dig! Man kan leva MED någon annan men man måste alltid leva FÖR sin egen skull!



Vilka underbara bilder du har, Tagit dom själv? om du har det, så är du grymt duktigt!



Ha en underbar dag och fortsätt att leva!

Kramar

Bra skivet!



Ha en jätte bra dag.

Håller helt o hållet med dig! Kändes så skönt att läsa det du skrivit + all läckra bilder! Snyggt! Kram på dig!

Håller med i det du skriver!



Måste säga att jag gillar din blogg också - fotsätt skriv. Du gör helt rätt som blickar framåt, världen behöver mer hopp. :)

Jag håller med dig till 100% och jag har faktiskt sagt detta till människor jag håller kära som "stannat pga barnen". barn mår bra av att se föräldrarna lyckliga, var för sig eller ihop!

Håller med fullständigt!! Man måste våga ta steget! Det brukar var den största utmaningen!! Jag har själv varit i den sitsen för en tid sen. Men allt ordnade sig till det bästa. Det brukar göra det ävenom det inte känns så när man är där mitt i helvetet!!



Iallafall, UL att läsa om en singelpappas liv och leverne med sin fina dotter i spetsen, skön omväxling bland alla "modebloggare" som växer upp som små svampar överallt!! Det här känns mer äkta!! Keep it up :)

Verkligen något att tänka på. jag har alltid varit sådan.. Även när jag gick i skolan. Dock resulterade detta i mobbning och utstötthet. Vilket inte har varit så bra för min vänskapskrets som är lika med noll i stort sätt..



men det kommer väl en dag då jag hittar lite folk som gillar mig för den jag är! Ändra mig tänker jag inte gör!



Du skriver så jävla bra btw!

Ja du....De togmig 17 år att komma fram till de du skrivit... 17 år... Var jag svag...Kanske... Men jag tror också att jag var otroligt rädd!!! Rädd för att ge mig ut i något helt okänt!! Något som jag blivit övertygad om att jag inte klarade av själv!!!!!!!!! Galet eller hur..... Men de är aldrig försent... Tur är ju att man en dag inser sitt eget värde...

Min kompis dotter tittar på sina föräldrar och säger "Mamma, pappa varför är ni ledsna?" Ska det behöva gå så långt innan man får upp ögonen? Och bara för att ma ´n varit gifta i 25 år, har hus, barn, volvo och hund, kan man inte skiljas då? Det ska ju bara vara så. Enkelt. När började vi glömma bort oss själva?

Vad ha du för dig idag då ?

Underbart bra skrivet!



Jag har precis samma inställning till livet. För att leva fullt ut så ska man ha folk runt sig som man mår bra av och som ger en energi tillbaka.



Att man bryter upp från både förhållanden och vänskaper är nyttigt ibland. Känner man att man inte kan vara sig själv eller den andre bara tar ens energi utan att ge nått tillbaka så gör man rätt som går därifrån.



Hoppas ni har en underbar dag och att ha gästbloggare tycker jag låter utmärkt.



//Ida

SÅ sant! Precis så jag tycker oxå.. Finns nog ärligt inget barn som hellre ser sina föräldrar olycka tillsammans änlyckliga på varsitt håll. Borde istället vara så att man går isär för barnens skull om det är så att förhållandet är dåligt! Och, självklart, även för sin egen skull. Oavsett hur gammal man är så finns det alltid tid kvar att vara lycklig på! Kram

Hur blev du så klok? Ler.. Men du har så rätt.. Jag är där nu, ja när jag väljer att göra det jag vill och jag skiter i om det sticker i ögonen på någon.. Livets val är mina.. Ha en bra dag.. Mvh Jenny

Hej Björn,

har läst igenom lite på din blogg och luften gick helt ur mig då jag inser vad du har gått igenom. Du är en SÅ stark människa som orkar och vill fortfarande! Kram till dig och din dotter, önskar er all lycka!

Kan inte annat än att hålla med. Jag och min f d man skilde oss för många år sedan. Anledning? Ingen hade träffat någon annan, det var bara så att kärleken tog slut! Och då insåg vi att det var lika bra att gå skilda vägar medan vi fortfarande var sams. Idag, många år senare och med facit i hand, är det bara att konstatera att det inte bara var det bästa för oss utan även för barnen. Det innebar också vi fortfarande är de bästa av vänner. Idag träffas hela familjen i nya konstellationer och med barn och barnbarn och vi har alla väldigt roligt tillsammans. /Ha det bra

Hejsan!

Efter att ha läst om dig och din dotter och om ditt liv här på din blogg, kan jag inte tänka annat än vilken underbar och stark människa du är. Jag beundrar dig för den du är och din styrka att orka dig vidare genom vardagen.

Jag själv har också haft ett 2008 som man helst av allt bara vill glömma, men samtidigt inte. Jag blev själv allvarligt sjuk sommaren 08, och det har tagit mig ända tills nu att känna att jag är mig själv igen, mitt i allt detta mister jag min mormor. Vi fick även reda på att min farbror som jag älskar lika mycket som mina föräldrar hade fått cancer i levern och det tog honom 3 månader innan han var borta. Att se honom tyna bort och inte kunna göra något är fruktansvärt. Jag vet inte hur man ska kunna beskriva det. Sista gången jag träffade honom i livet var dagen innan jag skulle åka till stockholm för en helg, jag ville inte åka med tanke på honom. Men han tyckte att jag skulle åka så jag kunde berätta vad vi hade gjort när jag kom hem och skulle besöka honom på tisdagen..Jag hann aldrig berätta det för honom, på tisdagen när jag kom hem gick han bort. dagen han gick bort åkte vi till sjukhuset och jag tog ett sista farväl med en lång kram.. Jag mår fortfarande mycket dåligt över att inte ha honom i livet. Han var mycket involverad i mitt intresse för motorsport och det gör så ont att inte ha honom vid min sida.De var det jag, han och pappa som delade det.. Men jag vet att varje gång jag sätter mig på motorcyjeln kommer han sitta där på läktaren och heja.. Men jag är så fylld med hat för sjukdomen, så fylld med sorg och saknad att jag inte vet var jag ska ta vägen.

Livet är allt bra konsigt, vad vill gud om han finns med allt detta? Hur tar man sig vidare?

Jag vet än inte det, vad jag vet är att jag och min familj tar en dag i taget. Men hur jag någonsin kommer kunna tänka på min farbror utan att börja gråta det vet jag inte..



Därför beundrar jag dig och önskar dig och din dotter all lycka i världen.

Kram Anna-Karin

annaaatre.blogg.se

Mycket bra inställning! Fortsätt spriiida ditt buskap!! ;D

ha det gött//tiny

Den där "sparken" i röven behövde nog jag. Själv har jag 2 barn med en som har berövat mig på den JAG är.Nu kämpar jag tbx till mitt riktiga jag med 2 underbara barn som gör alla dagar dom bästa i mitt liv. Tack för att du delar med dig av ditt och din söta dotters liv. Kram

Jag skulle aldrig stanna kvar för barn eller ekonomis skull. 2005 lämnade jag barnens pappa, jag skrev över hus & lämnade det mesta. Vi hade ett förhållande där jag kände mig mer som en kompis/syster. Själva separationen i sig kunde kanske varit bättre eller inte alls om vi hittat tillbaka till varandra men ingen ville/orkade ta steget så det blev som det blev, vi var också bara förlovade så allt var så "enkelt"

Visst har det varit tufft efteråt & även om barnen ibland önskar att vi föräldrar bodde ihop igen tror jag dom mår bättre av att se oss gladare & lyckligare där vi visar våra respektive kärlek & ömhet istället för inget alls. Jag tror att stannar man för barnen skull så kommer det bara sluta med bitterhet & olycklighet för att man inte vågade chansa på ett annat liv.



Kramar

När jag läste ditt senaste inlägg så kändes det som du pratade direkt till mig. Jag vet allt det du skriver, jag tycker precis så. Men varför är det så svårt att veta vad man vill. Jag mår inte bra nu, är olycklig. Men jag har inga svar. Jag tänker o funderar ofta. Men jag hittar inget som visar mig vilken väg jag ska ta. Gift sen 10 år nu, vi har varit tillsammans i 17. Tre barn tillsammans. Det enda jag vet är att jag orkar inte lägga mera tid på att bråka. Nästa måndag ska vi första gången gå på familjerådgivning. Jag ger det en chans o hoppas att det på något sätt kan hjälpa oss. Ta hand om dig, kram C

Björn, du bloggar otroligt bra!

Nästan precis börjat och snart en av Sveriges största bloggar..

Tänk vilken möjlighet du har!

Kram

Känner igen mig i det du och alla andra har skrivit.. Har levt i två förhållanden som bara var dåliga för mig, det ingick en massa misshandel, hårda och kränkande ord som resulterade i polisanmälningar och sista gången det hände så så vägrade jag dra tillbaka anmälan utan bestämde mig för att gå hela vägen ut.. Det var tufft väldigt tufft och jag var livrädd en lång tid efteråt.. Men allt detta som jag upplevt och allt annat har gjort mig starkare.. Det har gjort att jag känner ett jävlar anamma att jag vägrar bli stampad på igen och utnyttjad och inte accepterad för den individ jag är.. Mina ord och mina känslor betyder lika mycket som alla andras och ända sen jag kom till instinkt till det så kändes det som en självklarhet att kunna stå för sina ord och kunna säga till någon att detta är faktiskt inte okej! Som mitt senaste inlägg där det är så märkligt att folk tycker det är en självklarhet att kalla mig för saker och komma med antydningar för att jag är och alltid varit smal hade dom tyckt det vore lika okej att säga dessa saker till mig om jag vore överviktig? Jag har sållat bort många dåliga människor i mitt liv som gett mig dålig självkänsla, dåliga energier och fått mig att må dåligt på ett eller annat sätt men tyvärr finns såna människor överallt.. Bara läs boken flodhästen i vardagsrummet och alla andra böcker från denna författare.. Varför leva kvar hos någon eller acceptera att leva med en "flodhäst" som tar upp ens hela atmosfär och gör så att man får ångest, dålig självkänsla och svårt att andas.. Vad är det som gör att man tillåter sitt eget JAG att sopas under mattan att göra sig själv osynlig för att ge någon annan en bättre plats.. Och vad är det "flodhästen" tänker när den tar denna plats denna energie och sakta kväver den andra, tömmer ytan på space.. Hur tänker dom? Du skriver underbart och Ellen är en prinsessa, så vacker :)

Hej (igen) Björn...

kan ju inte slita mig från din blogg...

men tänkte på en sak... läste hela din blogg igen, Gustav (min bror) har också problem med att huden spricker och det lätt blir sår vid minsta skav. Men senast han var på plastik i Lund, kliade de sig i huvudet när plötsligt mamma kom på, cykelbyxor för elitcyklare... det materialet mot skav. Gustav får mest skav på stumpen, han saknar hela benet och höftkula, på stumpen hjälpen "cykelbyx-materialet" toppen...



Läste också om King, är han en valp? Bajsar inne??? Är han för vild kan du kika förbi och låtar honom bus av sig med min tik Tosse :-)

Det är så sant det du skriver. Så sant. Och de vännerna man förlorar genom att vara ärlig och vara sig själv kan inte ha varit riktiga vänner från början.

Tur att det finns visa människor som du:)

Mycket bra skrivet, Mycket bra!

Läste din historia och det rakt in i hjärtat, eran olycka hände på min 18 års dag. Jag bor själv i linköping och vet hur bra personal det finns. Jag hoppas och din dotter har det bra idag. Ni är väldigt starka. Ta hand om er =)

Hur har du då haft med din fru, har ni levt tillsammans pg barnen?

Bra skrivet Björn,för om man inte kan vara sig själv med sina vänner, då kan man undra om de är riktiga vänner!

Håller fullständigt med! Mycket klokt sagt.

jag brukar alltid säga att folk ska göra val för sig själva, för du själv är den du alltid kommer leva med. man är själv, alla andra är bonuspersoner som kommer och går. det är okej att växa ifrån varandra, även om det gör ont.

Tack.. det här var precis vad jag behövde läsa.

Kloka ord som ger mig en tankeställare. Ha en trevlig kväll

du är inte bara stark i din person du är KLOK oxå ;)

Ha en mysig kväll du och Ellen!



kram på er!

Å jeg er så enig med deg.

Jeg nekter å være med på karrierejaget, jeg vil heller nyte hverdagen og alt den bringer med seg.

Jeg er som en gammel husfru, jeg går hjemme og steller hus og barn og mannen jobber - og akkurat sånn vil vi ha det.

Så klart, med en inntekt til hadde vi hatt dobbelt så mye penger, kunne kjøpt dobbelt så stort hus og dobbelt så dyr bil, men det ville ikke gjort meg mere lykkelig. Jeg har tak over hodet, et fint tak, en absolutt fin nok bil selv om den ikke kan sammenlignes med naboens. Men jeg har tid, masse tid. Jeg har alltid tid til ungene og jeg har alltid tid til å kose meg med dem, få med meg alle skritt de tar på veien osv.

Jeg er heldig :O)

Gull og glitter har aldri gitt langvarig lykke, et barnesmil derimot...

***

Og du som bloggen din traff meg. Og ikke minst holdningene dine "det er alltid noen som har det verre enn deg selv" - den har jeg hatt i bakhodet hele livet også, et liv som til tider har gått meg imot ( jeg mistet min fars datter to mdr før hun ble født) - MEN, jeg fikk verdens fineste datter, muligheten til å ha henne i hverdagen min, og å suge til meg all den lykke hun ga.

Om det var urettferdig, nja, verden er urettferdig mange ganger, men man kan ikke grave seg ned av den grunn. Jeg mistet min datters far, andre har mistet mer enn det. Jeg kom meg videre på omtrent samme måte som deg og er så glad for at jeg hadde den evnen da ting ble som det ble.



Ikke skrive seg bort her nå.

Vil bare si takk. TAKK for at du deler med alle, jeg vet at du er med på og åpne øynene på mange som kansje har for vane å klage og sutre over bagateller i hverdagen, vi trenger alle en liten oppvåkning innimellom.

Stå på, du er jo superpappa.

Masse klemmer fra Norge.

*

Jag håller med dig helt och fullt på den biten!!

Sedan jag blev mamma fick jag den där självkänslan och distansen man längtat efter..! ;) Och det gör det ju mycket lättare att efterleva dessa ord du skriver om.



Återigen säger jag.. Jag har en award till dig! Jag tog mig friheten att göra om den till dig!



Kram Sussi

/MissC

Du har fått en liten plats i min blogg.

Själv jobbar jag på bröllopsformen. Följ hur det går på min blogg. http://hembretsen.blogg.se

Hejsan, jag har läst väldigt många inlägg och tycker din blogg är jättebra.. Verkligen! Jag vill inte vara oförskämd.. Men varför är du ensamstående?

mycket klokt skrivet. livet är alldeles för värdefullt för att må dåligt i ett förhållande

hej, titta gärna in på vår blogg och kommentera våra bilder! :)

Du är djup o dina ord ändes värkligen in i själen.

Du är djup o dina ord kändes verkligen in i själen.

Hej,

Det du skriver är klokt och bra, plus att dina bilder är väldigt fina.

Oj, var inne på din blogg häromdan men då såg den helt annorlunda ut :O iallafall, gillar den verkligen. Coolt med singelpappor!

Mycket sanning i det du skriver Björn,

precis i mitt tycke och smak :-)

Jag har lagt en länk på min blogg till dig,

är det ok?

Du får göra vice versa om du vill.



Min blogg idag bör du inte missa,

den tar upp ett ämne som vi båda tänker på..



Ha det nästbäst, våra döttrar ska ha det bäst...

En väldigt berörande text som fick mig att sätta mig ner och tänka lite. Tack :)

Well said!

Fler borde tänka som du!//Kram

Mycket bra skrivet av dig! För hur många lever som dom vill?! Du skriver himla bra, jag läser fast jag kanske inte kommenterar så ofta=). Ha en bra kväll/Mie

Jätte bra skrivet jag håller med helt

Kram sara

Hei Bjôrn,



Leste historien din nettopp og den traff meg midt i hjertet.. At du måtte miste 2 av dine kjære.. Det må bety alt at du har din ene datter igjen.. Dere kommer til å ha et helt spesielt forhold, og jeg håper at dere klarer å leve livet fullt, for det ville nok din kone ha villet.. Lykke til, og jeg kommer nok innom igjen.. Take Care! -Linda :o)

TREVLIG KVÄLL!



K R A M

/ www.mramin.blogg.se

Tjoho!

Håller fullständigt med. Om man inte själv mår bra mår ingen i ens närhet bra.

Jag har nu lämnat två förhållanden, varav det ena var väldigt destruktivt. Och det andra var bara dåligt. Man måste våga ta steget så man själv mår bra.

Hej, har precis suttit och läst hela din blogg i ett streck! Ni är helt fantastiska.

Vilken underbar familj! Hoppas ni får en trevlig måndag kväll! //Pia

Hejsan!



Hittade hit idag, av en händelse.. Kommer dock tillbaka,tycker du skriver jättebra!



Mvh Mia

Gud va fin blogg du har !:)

Hej måste säga att ja tycker att dina blogg é en av dem bästa ja har läst på länge..

Fick din adress av en vänn som läser din blogg lite då o då..

Fortsätt skriv, för vi andra kommer läsa o fundera o kommentera.

Ha en trevligt månda kväll

Håller med dig fullstädigt... Tänk på dig själv, och vad du själv mår bäst av... Något jag börjat göra... Och jag mår bra av det... Kul att få ord till det... :)

HEJ VAD FIN BLOGG DU HAR.KOMMENTERA GÄRNA PÅ MIN BLOGG.(=





//ELSA <3 (=

Du är en sann inspiration, och jag försöker verkligen ta vara på det positiva i livet. Det är därför jag skriver mitt tesstamente och det skulle vara en ära att ge dig en skrattrynka eller två! Så titta gärna förbi!

Hej Björn

Tänker på dig. Hoppas du mår bra och ditt barn.

mvh

Hans Karlsson

Malmö.

Det är sant. Jag har erfarenhet av väldigt kasst förhållande..där både glåpord och annat kom på tal. VARFÖR stannade man? Varför gick man inte? Hade det varit idag...hade jag inte tvekat. Men då..ung...naiv å inte så mycket skinn på näsan. Inte ens inte vet mina föräldrar detta.. bara ett fåtal som vet hur jag hade det. JAg är nog rädd för att tala om hur det va.. VARFÖR är jag rädd?? Att de inte ska tro mig kanske...eftersom han verkade ju vara en bra kille...när vi inte va ensamma. Man SKA stanna upp..å tänka..är det här bra för mig. Man ska fan inte vara kvar om det är något som inte känns hundra.. VÅGA!!!! Våga ta steget! För man kommer förmodligen inte ångra en sekund!

God kväll! Du tar orden ur min mun... Jag lever verkligen som den jag är och passar det inte folk i min omgivning så e dom inte värda mig. Trevligt att ses innan idag, tar gärna en kaffe en dag... Kramar till både dig och ellen.

Ja precis vad jag skulle säga. varför drivas av samhället när man kan leva?

kram på dig

Applåderar till det!

Fan (sorry) avd glad jag blir av ditt inlägg. Främst av "talla inte på din egen person" biten. Precis som jag försöker förespråka fast du gjorde det mycket bättre... Ang varför man inte lämnar dålig förhållanden... Tror att det ofta är rädslan för avskedet. Det avgörande uppbrottet. Främst om det är en partner som inte gjort den andra illa utan att de istället handlar om att kärleken är borta. Du vet, gemensamma vänner, släkt, minnen i prylar, minnen i minnen... Jag är nog personligen en person som inte har något val. Jag klarar inte att stanna i dåliga relationer. Vare sig med vänner eller partner.. Mycket svammel men va fan du fattar.

Kram på dig

lite roligt, nästan lite det jag skrev ett inlägg om idag! Hemskt med alla ideal samhällena har idag!

Så tydligt, så bra!



Besök gärna min blogg du också

http://mom-and-the-city.blogspot.com/

Så sant som du skriver! Har läst en hel del av dina bloggar de senaste dagarna och måste säga att du verkar så stark!!



Tack för en bra blogg! Lär besöka den fler gånger!

Ja du Björn, om det var så lätt som du säger. Om livet bara ska va passion och kärlek från början till slut. Men verkligheten är nåt annat och så måste man kontrollera sig själv. Kanske beror det inte pga. "kärleken" tar slut, men från ngt. som du hade skrivit tidigare, att vi tycker att grannen har det bättre, eller de på "sex & the city" vet hur man lever. En känd filosof har sagt en gång: ”bredvid varje vacker kvinna finns det en man som är trött på henne”. Så, man ska inte undra var passion tog vägen, var någonstans blev kärleken. En annan filosof säger: ”därför är det bäst att du gifter dig med din vän, för när kärleken tar slut vänskapen finns kvar”. Eller så är äktenskapet en föråldrad form för dagens samhälle

Bästa kommentaren skrevs visst visst av Felicia, här upptill.. väldigt bra! Kan inte göra det bättre själv så, tack o hej!

För att din text ska bli lättare och för att man ska förstå den faktiska innebörden mer i den så skulle jag, om jag var du, undvika alla dessa utropstecken, punkter och markerade ord. Det gör det lättare att läsa. Kanske bara jag som tycker iofs.

xoxo

J

Jag tror att det finns många svar på varför man stannar i en destruktiv relation, Oftast tror jag att det handlar om räddsla, för att vara ensam, inte älskad, inte duga, vad andra ska säga osv.osv. Men i grund & botten räddsla. Något som vi blivit "fostrade" i, av vår familj. Jag tror inte på att man växer upp i en kännslomässigt stabil familj o sen som vuxen kvinna bara har "otur" och träffar en man som ex. slår/dricker/workaholic/otrogen etc. Jag tror alltså att man VÄLJER att gå in i en destruktiv relation, inte medvetet, men absolut i det undermedvetna! Man väljer en partner vars självkänsla & beteende attraherar/matchar mitt eget. Så det som jag tror är det viktigaste om du lämnar en destruktiv relation, jobba med dig själv & bli medveten, innan du går in i en ny relation. Annars tror jag att sannolikheten är stor att du går in i en destruktiv relation igen. Kom ihåg att destruktivitet kan se ut på 100-tals olika sätt.

Jag vill avsluta med att säga, att de som "gör jobbet med sig själv" är oftast fantastiskt stora människor! kärleksfulla & ödmjuka! Jag brukar tänka att ALLA erfarenheter kan vara positiva även om de gör ont, det handlar bara om vad jag väljer att göra med dem!

Precis som du Björn!

De finns fler än 2 änglar som ler där upp!

M.

Hej... första gången jag läser din blogg... du berör.

Ett otroligt starkt och fint inlägg var detta och jag ser på alla inlägg att det har berört många... både postitivt och negativt och det är ju det som är menningen eller hur...? =)



Kommer definitivt tillbaka.

Kram

Hej

Så himla bra skrivet.Hoppas många stannar upp och tänker till. Kan ju erkänna att jag tillhör dom som stanna för länge i ett dåligt äktenskap :( men vart så psykist nedbryten så det va svårt att ta sig ur MEN det har jag gjort :)



kramen till er

Jag vet en kille/man som stannar kvar i sitt äktemskap för barnens skull, HON hotar bla med att han inte ska få träffa barnen, samt att hon inte skulle klara sig ekonomiskt..tragiskt!Nnu lever dom ett olyckligt förhållande...

Kul att se att någon iallafall håller med en. Är man glad har man mer att ge till sitt/sina barn, så känner jag. I ena änden så slåss man med sina egna tankar och viljor, vad man vill få ut av ett förhållande. Men en i andra, så läste jag i PS (psykologi och personlig utveckling) att man i stort sett kan leva lycklig med alla. Jag har funderat och funderat...ska skriva om det lite sen nån dag när jag hinner. Men grejen var den att det finns tydligen en massa människor som har insett det. Sen hur det nu i teorin går till utan att förändra en människa - det vette tusan.

Njut av livet - livet är för kort för ett dåligt vin ;)

ville bara säga du har jätte fin liten flicka.. och väldigt fina bilder på bloggen!!! ... du är en såndäör person som man ser upp till:D

Jag håller med dig..VERKLIGEN! jag har varit en sån person en gång i tiden..nu är jag fri från det : )

Mycket bra insikt och väldigt bra artikel i AB!

Jag brukar göra liknelsen att alla människor har en full mental kortlek. Skillnaden är bara den att allt för få har den sorterad. Det finns för mycket runt omkring som gör att man aldrig hinner sortera och fundera. Man lever "ad hoc" och korten byter plats. Sätter man sig ner och funderar över vad som är viktigt i livet samt sina egna värderingar så vet jag att livet blir lite lugnare och lite enklare.

Vilket kanonbra inlägg. Jag håller själv på med personlig utveckling och skriver mycket om människans sinne. Så det är kul att läsa en blogg som är på samma linje. Krama om din flicka och ha det så gott.

Kram miahmariah

Klokt, insiktsfullt och vackert.

Tack.

Håller verkligen med dig!

//Christine

P.s. älskar dian bilder...

Sant så sant!! På nåt "konstigt" sätt så har jag fått med mig från mina föräldrar att "jag är bra och duger som jag är å ingen får sätta sig på mig"!! Det är jag glad för, jag har till och med satt några av mina chefer på plats när dom har behandlat mig illa. Bara sagt till dom att: "såhär får inte du tilltala mig, eller behandla mig!" Det fantastiska i det hela är att dom har accepterat det å förändrats till det bättre OCH dom accepterar mig på ett helt annat sätt!!!

Så det är så sant!! STÅ FÖR DEN DU ÄR Å DU VINNER I LÄNGDEN!!!

Fin artikel i Aftonbladet idag! :)

Kram, Maria

såå sköönt att få läsa detta, det gör mig starkt att få läsa detta :)

Hej Björn.



Jag håller helt med dig i allt du skriver. Ofta snurrar allt på och alla måsten och krav som man tror man måste hinna med. Tyvärr kanske man måste gå igenom något som får en att vakna upp, innan man inser att livet är en gåva. Jag förlorade min man i somras och jag är så tacksam för livet, tacksam för barnen, tacksam för att jag får leva. Jag har aldrig tagit någonting för givet utan varit tacksam för det jag har. Men många i min närhet lever precis som du skriver. Det är sorligt.



Till sist vill jag baar säga att artikeln i Aftonbladet var jättefin.

Varma Hälsningar

Carolina

Du är så fruktansvärt klok i dina ord. Har följt din blogg sedan länge, tror jag har kommenterat någon enstaka gång tidigare. Du är stark och man blir positiv, stark och inser vad livet faktiskt är värt när man läser din blogg. Artikeln i aftonbladet var jättefin. Ta hand om dig!



J

Hur många gånger har jag inte själv tänkt och sagt dom orden.. Jag tror folk stannar kvar av rädsla.. men man kan ju inte gå runt och vara rädd, det funkar inte i längden.. Jag vet hur jäkla svårt det kan vara, men någon gång så får man fan ta sig i kragen och rycka upp sig! Att stanna kvar i något som är dåligt och att man tycker synd om sig själv för att det är dåligt det är tamefan sjukt.. Nåja nu ska jag inte skriva en avhandling om samma ämne men iaf.. Har läst hela din blogg och jag måste säga att du tänker som jag.. Kram Elin

Jag håller med dig till 100 %

Jag stannade i ett förhållande länge fastän det var dåligt, försökte med allt för att få oss att hålla ihop, bara för att jag trodde att jag var lyckligare med någon än att vara ensam.. efter 11 år så hittade han en ny tjej. Var hemskt när det hände, men idag är jag så glad att han gjorde det. Jag är så otroligt lycklig! även fast jag är singel =) Vill hinna med allt jag missat, jag är ju bara 30 men ändå känns det som on jag slösat bort en massa år. Från att varit en lite inbunden tjej som inte tyckte det var kul att knappt gå utanför dörren så har jag massvis med nya kompisar och älskar att resa och träffa folk.

Jag grät några tårar när jag läste din historia i AB.

Låt lyckan gå med er =)

kram

Gud vilka bra ord! :)

Stort Tack för att det finns människor som Du!!! Du har definitivt öppnat mina ögon för hur man bör värdera det vackra man har, och jag grät mig igenom artikeln när jag läste om din starka upplevelse! Du har så rätt i det du skrivet! Så Tack för att Du påverkat mitt liv!! och en STOR KRAM till din fina dotter!

Det är nästan värre med dem som skaffar ett barn till i tron om att förhållandet ska bli bättre??

Fy fan vad du är BRA !! Du har så jävla rätt. Det här inlägget borde bl a min mamma läsa.. Alla runt omkring henne märker på henne att hon inte mår bra/är nöjd med tillvaron, hon har väl även själv erkännt det ibland, men ändå gör hon inget åt det.. hon stannar alltså kvar hos idioten !! Funkar ju inte att säga till henne, vet inte vad man ska säga?? :( Tror det är så att hon hellre vill bo tsm med någon än att vara ensam? Ibland låter det även såhär: "Men han är ju så bra när han är bra" jaa men han är ju en sån jävla idiot de få gångerna han inte är bra. Ibland måste man faktikst ha överseende med det negativa? Ursäkta mitt babbel du kanske inte alls vill höra på det men du verkar ha sådana jääävla bra och realistiska tankar om allt! Läste igenom kategorin Olyckan och jag måste säga att det var oerhört starkt av dig att dela med dig av vad som hände! Det är sådana som dig man ska se upp till

Lycka till i livet

Hej Björn!



Hittade din blogg genom en länk från en annan. Läser litet här och litet där och har därför inte någon hel bild av vad som inträffat men får en känsla.



Blir glad av vad du skriver, även om bakgrunden inte är något man önskar att någon ska behöva uppleva.



Är själv uppvuxen i ett förhållande som länge hölls ihop "för barnens skull"...avskyr den undanflykten, barn är klokare än vuxna förstår, de genomskådar detta förr eller senare.



Hade dock hunnit få med mig ett beteende som gjort relationer onödigt svåra, kämpar med det.



Var och varannan springer in i väggen och tycks jaga materiella ting, hela världen känns ibland som om den snurrar runt fel axel.



Jag försöker tänka att jag ska må bra i mitt hem, men inget av det är så viktigt att jag inte ska kunna låsa dörren och gå, börja om på nytt så länge jag får ha mina kära kvar.



Varje liv har också haft en mening, oavsett livets längd. Vi kanske inte får veta VILKEN mening men den finns där ändå.



Människor är konstiga, jag med ;/

Vi missar att vara rädda om varandra och leva här och nu när det borde vara det viktigaste av allt.



Tack, för att du påminde mig och säkert många fler därute.



Fortsätt skriva, fortsätt leva och må det bli många njutbara dagar.

/E

Du skriver otroligt bra! Kram

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: