Dom hade redan innan bokat just idag som loppisdag.  Både Jonas och Anna älskade att göra dom där riktiga fynden. Det hade regnat i ungefär en vecka nu, trotts att temperaturen faktiskt låg på 20 grader och högsommaren snart var här.
Efter 1,5 timma i en gammal, skrotig, brun, rostig Ford fiesta helt utan AC, hade de nu anlänt till idrottsparken där loppisen skulle vara. Men va fa… utbrast Jonas, när han tittade bort på planen, där alla stånden höll på att plockas sammans. Fel tid, det var inte att det började lö 14.00, det slutade kl 14.00. Anna tittar på Jonas och suckar,
-    Det är ju så typiskt dig, Jonas Johansson,  mannen som är helt värdelös på tider och planering.  Jonas fällde ned nacken och gick mot idrottsplatsen med skamsen blick.
Det var fortfarande flera stycken som inte hunnit att börja plocka ned sina saker. Jonas kallar på Anna,  - Kom vi hinner fortfarande kolla på några av utställarna.

Första bordet de kom till var en gammal dam, med lagt silvergrått hår, röda stora läppar och russin hud. När Anna och Jonas står där och tittar så fastnar Annas blick på en brosch i guld, med vita änglar och röda skimrande pärlor. När  de båda tittar på broschen, ser Jonas en svag inskription på baksidan. ”Anna, din för alltid… Jonas” Jonas ögon glänser till, men skit, säger han, Anna, Anna kom hit, skynda dig, kolla, kolla. När Anna se texten, ler hon med hela ansiktet, detta är ju fantastiskt.  Jonas vänder sig mot tanten bakom bordet och frågar,
- hur mycket kostar smycket?
Gillar du det, Jonas? Frågade tanten. Men, hur vet du vad jag heter, Anna har nu anslutet sig vid bordet. - Ja, hur vet jag vad du heter, själv heter jag Anna-Maria Johansson och min man hette Jonas Johansson. Denna broschen fick jag av honom, min stiliga prins samma dag som vi förlovade oss, istället för en ring.  Anna tittade på Jonas, Vet du Jonas, Om vi skulle gifta oss, så kommer jag att heta Anna Johansson, precis som tanten med broschen. Gud vad konstigt.   
Plötsligt faller Jonas ned på knä, framför Anna, håller broschen framför Anna och ställer den magiska frågan. Vill du gifta dig med mig?

Anna skiner upp som en sol, - jaaaa det vill jag, tjohooo, min älskade Jonas.
När Jonas vänder sig om, för att tacka och betala tanten, så är både bordet och tanten borta. Men, men stammar Jonas, vart blev de av?  Anna ser, även hon med stora undrande ögon, vad var det som hände?
När Jonas tittar närmare på broschen så ser han plötsligt hur änglarna blinkar med ena ögat åt varandra. Då förstår Jonas, änglarna, vakar och styr över våran framtid!
Broschen kommer alltid att ha en viktig platts i deras hjärta.