Fortsättning av retro
Det kommer att handla om tiden på sjukhuset i Linköping.
Då denna tid var ganska så förvirrad kommer det att bli ganska mycket bilder
Jag måste VARNA KÄNSLIGA INDIVIDER för ganska otäcka bilder... men det blir bättre....
KRAM Björn
När Ambulansen hämtat oss vid olycksplatsen så transporterades vi (i olika ambulanser)
till Växjö sjukhus för kontroll... Här gjordes det en akut CT för att kolla om
Vi hade några inre skador... Ellen har nu en tub nedstucken i halsen och har börjat
Lägga på sig en massa vätska. Vid en brännskada så försöker kroppen att kyla ned området
från insidan, genom att släppa ut en massa vätska. Man måste därför tillsätta MÄNGDER
Med vätska utifrån för att förhindra hypotermi och uttorkning.
Sedan fördes Ellen till Linköpings universitetssjukhus för vidare behandling, jag kom senare
Jag anländer till linköping vid 01-tiden på natten mellan 21-22/4, träffar en av världens
finaste sjuksköterskor, LINA, (ja, ta åt dig....) Hon frågade om jag ville ha ett eget rum,
Eller om jag ville dela?? - Jag vill dela, pallar inte vara själv!!! blev mitt svar.... detta varade
inte speciellt länge... grannen snarkade som attans och lät... vågade inte prata i tele,
Kanske väcker honom!!! Jag bad ganska snabbt om ett enskilt rum!!!
Jag ville så snabbt som möjligt komma ned till Ellen
och besöka henne...
"Jag befann mig på 19é vån och Ellen på 10é"
Lina frågade om vi skulle ta en rullstol eller jag skulle gå....? Jag kan gå själv....
TRODDE JAG
När jag reste mig, så bar inte benen mig, det fick bli rullstol, med Lina som chaufför!
Jag var väldigt spänd när vi åkte in i hissen, viste inte vad jag skulle förvänta mig!!
Det var värre än jag kunde tro i min vildaste fantasi!!
När jag rullade in på salen, kände jag inte igen min egen dotter......
Bandage från kropp till tå, hon var såå svullen att ögonen inte gått att öppna,
Till och med öronen var svullna... Hela hon såg ut som en spärrballong...
Med en slang i halsen och respirator inkopplad, låg hon i sin säng.... ingen viste hur det skulle gå!
Tårarna bar rasade ned för mina kinder.... jag pratade och grät med henne..
Hoppades att hon kunde höra mig!!!
När ellen kommit till Linlöpng, hade hon haft en kroppstemperatur på c:a35 grader.
Ett team stod redo att kvätta av hennes brännskador och KLIPPA bort den döda
hud som var kvar. När detta var klart var kirurgerna på platts för att laga den
brutna lårbenen...
Då de inte kunde gipsa benen pga, brännskadorna så satte de järn stag som håller benen på platts...
Dagen efter olyckan kom min pappa och bror upp till Linköping.... mycket tårar blev det!!
När vi satt på mitt rum så skulle vi gå och säga godnatt till Ellen, då frågar jag pappa om vi ska
säga godnatt till SAGA?? Pappas svar blir..
-det har vi gjort för sista gången... och det jävligaste är att jag aldrig fick träffa henne!!!...
"Gud vad det gör ont i bröstet när jag skriver nu!!"
Dagarna/veckorna och månaderna ser i mångt och mycket lika dana ut...
jag sover på mitt rum, är och besöker Ellen MÅNGA gånger varje dygn... många gånger
om nätterna när jag inte kunnat sova!!
Läkarna gör ett fantastiskt jobb och transplanterar ellen.... det största jobbet
gör Ellen, som läker som en liken LÖK... ingen fattar hur fort det går och efter 10 veckor
i sängen är ellen redo att sitta i rullstol för första gången..... *jippiiiiii*
!!!JAG KAN BARA SÄGA ATT ALLA PÅ IVA OCH BRIVA I LINKÖPING ÄR UNDERBARA!!!
Fortfarande är det omläggning i narkos, varannan dag, lite transplantationer kvar... men nu vet vi att
ELLEN KOMMER ATT ÖVERLEV!!!!
När man lägger om i narkos, så söver man ned patienten, tvättar och plåstrar om....
narkosen sliter oerhört på kroppen och Ellen fick JÄVLIGT mycket medicin!!!
Nu är ellen vaken mer och mer.. eller vaken!! med medicin i kroppen, påtänd för att
kunna hantera sina dagar.... vad gör man när man ligger på sjukhuset och bara ligger i sängen!!??
Man kollar film!! Det gjordes mycket kan jag säga!!!
Ellen vistades på IVA=intensivvårds avdelning i typ 2 månader...
fast det var lång tid så gick dagarna ganska fort... fattar inte hur!!!
Efter mycket påtryckningar från min sida så fick ellen änteligen börja träna
på att vara utan respiratorn.. vilket betydde att vi kunde göra utflykter... ja, eller
i alla fall ut i korridoren!!!
ÄNTLIGEN KÄNNS DET SOM VI SER ETT SLUT!!!
Efter att ellen klarade att vara utan respirator så kunde hon komma till MIN
våning och BRIVA= Brännskade intesivvård...
ÄNTLIGEN kunde vi sova i samma säng... efter två månade kunde
vi äntligen ligga brevid varandra!!! vilken lycka!!!
Nu är vi nära att få åka till skåne... nära hem!!! Vi har konstaterat att
40 mil från alla är både bra och dåligt!!! Det är bra på det sättet att det inte är
folk som SPRINGER ned dörren och man får vara i fred, men det är lätt att
det blir ensamt!!! Tack gode gud för all SUPER PERSONAL som ställt upp
när jag vandrat som en rastlös själ!!! någon gång i veckan kom också
clownerna..." Nu vill ellen att jag ska berätta detta" detta var ett mycket uppskattat
besök!!! tack...
För att snabba upp till dags datum så var vi inte speciellt länge på Briva..
utan vi flögs ned till Malmö och deras "plastik" avdelning... Ellen fortfarande med
tracken i halsen..... pinsamt att hon var det typ 5é barnet på tjugo år med track....
Dom viste ju för fan ingen ting, men men..... Här fortsatte narkos baden och efter en vecka
så förflyttades vi till CSK!!! jippi.... hemma....
Första komentaren från barnkliniken på CSK var.....
Ni får inte vara på avdelningen ni kan ha en smitta som heter
MRSA, från linköping, detta fast det inte finns något svenskat skukhus
kvar på MRSA listan!!! ??? Det var i denna stund som jag bestämde mig för att
vi skulle prova att flytta hem!!!! hem till huset....
fortsättning följer........( då Ellen måste sova)
åh lilla Ellen,vilken kämpe!
Som jag sa så är det ju en enorm skillnad då och nu,sooom hon hämtat sig.
Starka kicka!
Hoppas hon somnade gott nu efter att ha fått delge oss sina "sårbilder" ;)
Toka!
Höres!!!
Brummbrumm sa Björnen!
Åh, vet inte vad jag ska säga. Att läsa dina tankar känns overkligt.
Självklart tar jag åt mig när du beskriver mig så positivt, jag är så glad att jag på något sätt kunde hjälpa er i något av det mest hemska öde en människa kan råka ut för.
Vilka härliga och otrevliga kort du har lagt ut, precis som jag kommer ihåg er (har du kort på mig oxå?). Önskar er allt gott och hoppas att jag får höra från er igen..
Många kramar Lina
Starka lilla tjejen..jag har en pojke som blir 4 till sommaren, det måste göra så ont att se sin dotter lida så.. jag hade nog själv inte klarat av det. Du är så stark. Jag önskar er all lycka i livet. Jag känner inte er men jag har sett dig någonstans..det känns som man bara vill krama er. Ni är inte ensamma, vi är så många som tänker på er! Kram..
Både jag och min sambo sa direkt att har vi inte sett honom någonstans...om inte så måste du va himla lik någon..=) Jag kommer absolut att följa din blogg och ge dig o Ellen stöttande meningar. Styrkekramar vill jag ge er i massor! Ta hand om er.
Hej !!
Hittade hit via Miian...
Finner inga ord, så orättvist !!
Men ni två, far och dotter får hjälpas åt att kämpa ihop, man klara mer än man tror på något konstigt sätt.
Många styrke kramar från mig
Vet inte riktigt vad jag ska säga eller skriva! Det är många tårar som har fällts här nu kan jag ju meddela dig om. Du är verkligen stark som klarar detta, och din lilla tjej gud vilken hjälte. Tänker på er.. Vill önska er ALL lycka och hoppas verkligen att lilla Ellen ska bli bra och att ni får ett fint liv tillsammans. Kramar om
(jag kommer verkligen följa din blogg)
Vet inte riktigt vad jag ska säga eller skriva! Det är många tårar som har fällts här nu kan jag ju meddela dig om. Du är verkligen stark som klarar detta, och din lilla tjej gud vilken hjälte. Tänker på er.. Vill önska er ALL lycka och hoppas verkligen att lilla Ellen ska bli bra och att ni får ett fint liv tillsammans. Kramar om
Jag kommer verkligen följa din blogg!
(den första kommentaren är också från mig men med fel bloggadress).
Hej, känner ej er men bor i osby och körde förbi platsen bara några dagar efter och jag vill bara säga hur stark du och din lilla flicka är, kan inte tänka mig vilken sorg men jag hoppas och tror att ni kommer få ett bra liv!
här har du en som kommer tänka på er och följa er blogg varje dag!
kram
Vilken tjej! Tack för att du delar med dig!
Beundrar verkligen din och Ellens styrka!
Kramar
Jag beklagar jättemycket, även om det bara låter "löjligt". Fruktansvärt hemskt. kramar till er
En fråga: vill du ha bloggen mer "anonym" eller vill du nå ut med den till andra?
Jag beklagar så mycket.. Kan inte sluta gråta när jag läser allt. Jag vet inte riktigt vad att säga, men jag är jätteledsen för det som hänt och det som ni gått igenom är hemskt. Sköt om er!!
Jag har precis hittat till din blogg och jag kan bara säga. Vilken stark pappa du är ch vilken kämpe till dotter...
Vilken fin och duktigt kämpande dotter du har och vilken pappa hon har !!!
Massa styrke kramar till er!!
/Anja
Gud va hemskt! Jag satt med tårar i ögonen.. ;(
Vilken tur att du och Ellen klarade er!
Krya på er!
Men hur kan du lägga ut så hemska bilder på din egen dotter?! Skulle själv aldrig klara av att göra något sådant!!!!! Det är en sak och berätta vad som hänt, men bilder på en bränd, naken barnkropp. Herregud.....
Hjälp, fan va världen kan vara grym.
Dock undrar jag en sak. Det är inte det att jag inte tror dig eller någoting sånt, texten är aldeles för känslofull för att vara en "ihopljugning".
men, ändå. i en så situation, hur klarade du av att fotodokumentera? jag är fotograf, amatör men iallafall och tänker på kameran i dom flesta och ganska otänkbara sammanhang men detta, jag skulle inte klara av de. vad fick dig att göra de? hur liksom.. kändes de? jag är väldigt imponerad.
Ibland så läser man saker som verkligen tar ner en på jorden. Som nu. Plötsligt är inte livet självklart, nej ingenting är självklart. Jag är verkligen imponerad över eran styrka och jag är övertygad om att ni kommer leva ett lyckligt liv. Tack för att du delar med dig, det berörde ända in i det djupaste delarna av mitt hjärta! Och lycka till med allt som komma skall. :)
Beklagar verkligen det som hänt.
Vet inte riktigt vad jag ska skriva, finner inga ord..
Vet inte om du är intresserad eller inte, men tänkte bara berätta att min pojkvän har också ett rör i halsen efter en olycka som inträffade för ca 2 år sedan.
Han mår jättedåligt över det, men han kämpar varje dag.
Du & din dotter är jätteduktiga som kämpar!
Styrkekramar till er båda!
/Elin
Hej!
Jag har precis hittat hit till din blogg (via sessanochprinsessans blogg). Jag har läst igenom din blogg nu och jag sitter med tårar i ögonen, och tycker att ni är jättestarka!
Massa styrkekramar till dig och din dotter
Sandra
Men shit, gud va jag bölade när jag läste detta inlägg... Du är verkligen en stark person som pallar skriva om de som har hänt med din familj! Önskar er all lycka. Din dotter har nog världens bästa pappa btw ;) Kramar från Mickan i Östersund
Gråter floder när jag läser detta. Kan inte ens föreställa mig hur hemskt det måste ha varit (vara)... Både du och ellen är så tuffa, så starka...
jag lider verkligen med er vad ni fått genomlida.
både du och ellen är verkligen så enormt starka som klarar av det här.
kämpa på.
jag känner att jag bara måst kommentera igen, vilken kämpe ellen var! o du, många skulle nog har brutit ihop efter en sån enorm förlust. Men du, är en av de starka o att nu kunna skriva om det, ja jag vet inte va jag ska säga, enastående! Det är ett passande ord!
Tack för att du delar med dig! Vilken vacker familj du har :)
Vilken sak att vara med om... Jag sitter här och storgråter nu. Vilken pappa du är som orkar med det här och vilken otrolig kämpe Ellen är! Vad fint att du orkar dela med dig av det här,tror att många i liknande situationer kan må bra av att läsa att de inte är ensamma. Jag önskar er allt gott i framtiden och tänker på er! Kram
Måste på något sätt uttrycka mig, för man lämnas då absolut inte oberörd av allt detta. Men det är inte lätt att veta vad man ska skriva. Jag som vanligtvis har lätt att få fram ord har inte det just nu. Tragedi och total lycka i ett och samma blogginlägg. Och att kunna dela med sig av allt är starkt. Du är en stark människa och det är såna som du som stärker andra!
Är säker på att din dotter och fru har det bra, och Ellen verkar vara en riktig kämpe! Ska titta in här regelbundet och se hur det går! Önskar dig och Ellen all lycka!
Det finns inga ord.. tårarna rinner dock..
Jag har ikväll hittat din blogg genom artikeln i Aftonbladet. Jag sitter här med tårarna rinnande på mina kinder. Ytterligare ett bevis på att livet kan ända sig på en sekund. Jag började själv att blogga om sorgen några månader efter det att mitt äldsta barn omkom. Jag tror att det är viktigt att visa upp sin verklighet och få människor att se sin omgivning med andra ögon.
Kram Gunilla
tårarna bara forsar av sorg men även över det oerhört vackra kortet när ni får sova i samma säng, man ser hur jävla mycket hon betyder för dig!
och du för henne!
helt makalöst att hon klarade sig, och är så tapper och fin tjej!
såren på insidan är ju oftare svårare att relatera till, utanpå ser det ut att göra ont, men man glömemr att såren i en brinnand ejsälv är lika djävlig den!
tack fö du delar med dig!
Björn, du måste registrera dig på Bloggportalen så fler människor kan få ta del av din fantastiska blogg. Jag har aldrig i mitt liv läst en mer gripande blogg. Herregud.......den kommer bli något stort
Hittade nyss eran/din blogg och läste det här inlägget .. och jag vill bara säga att det gjorde ont i mitt hjärta med när jag såg bilden på din oskyldiga flicka och läste din text.. Jag gråter inte lätt men nu .. Ville bara berömma dig för ditt sätt att tänka på livet .. Ditt sätt att vara trots motgångarna.. Har haft en hel del motgångar i mitt liv också.. Bla, cancer .. Men jag skulle nog aldrig kunna vara så himla stark som du är. Och din dotter verkar vara en jätte fin, underbar liten flicka. keep up the good work!!!
Mina tankar kommer gå till er varja dag och likaså ett musklick ;)
Du har hittat dig en trogen ny läsare!!
LYCKOÖNSKNINGAR!!!!
Men gud.. Stackare! Du måste vara så himla starkt. Hittade till din blogg nydligen och började läsa. Tårarna bara rinner. Det måste verkligen vara fruktansvärt för dig, men du är så sjukt stark! Jag kommer VERKLIGEN att titta in här. Det väcktes så mycket känslor när du skrev att ni äntligen fick ligga bredvid varandra i samma säng!
Må gott och sköt om dig och din dotter!
Åh..... ellen är så kämpar och hon känner trygghet att pappa är nära henne så hon kämpar och blir bra igen....
Jag tåran och torkar av min kind...
Ska kommer hit och läsa vidare ..
Varmt Hälsning från mig..
Urs vad hemskt krama om! Åh du är så stark. Din styrka och ork att kämpa och fokusera framåt trots allt hemskt är så vackert att jag börjar gråta. ingen ska behöva gå igenom det ni har fått göra.
Du och Ellen kommer klara er och vara starkare än någon annan!
Jag har och kommer allitd följa din blogg!
Krama Ellen också!
Sitter här å läser allt om och om igen (med öppen mun) helt otorligt vilken resa du/ni gjort. Jag är ganska ny läsare av din blogg och shit, du berör verkligen och får en varje gång att verkligen tänka till på vad som är viktigt, vad onödig energi är.Dina inlägg har hjälpt mig mycket och dina små påminnelser är inte längre små, de blir enormt stora och enormt värdefulla.
Får nog lov å säga att de e grymma i linköping, när ja låg där va de helt fantastiska, out standing. Jag låg både i sthlm, lkpg och jkpg och personalen i lkpg var grymt duktiga och jag saknar många i personalen, dom gav en sån energi!!!!
Skickar iväg många styrkekramar till er och jag bugar och tackar för att ni delar med er av ert liv, för det berör!
Kramar
Svårt att föreställa sig detta som du varit med om.. Kan inte tänka mig in i situationen och vill det heller inte. Är ju det värsta som kan hända en som förälder. Sitter här och stört tjuter... Din blogg berör verkligen... Tack för fin blogg!
Kram//Mammut
Oh, tårarna bara kom. Du är stark och en underbar människa. Många hälsningar från Göteborg.
Detta berör en, kan inte sluta att gråta. All lyckoönskningar i framtiden åt er två.
KRAM
Du är en beundransvärt stark man som kan se ljuset i mörkret!
Det är ofattbart att tänka sej vad du går/har gått igenom.
All Lycka o kärlek till dej o din dotter!
Hej!
Vilken otroligt stark dotter du har :)
När jag läser detta så började mina tårar att rinna en så otrolig historia.
Styrke kramar
Har precis nattat min dotter på 3,5 år och fick för mig att googla på singelpappa + dotter, Kom in på din blogg/ inlägg och jävlar var du berör mig!!
Kan inte med ord förklara vilka starka känslor du väcker... Att ligga här brevid sin dotter och höra hennes lätta andetag sammtidigt som jag läser om eran jobbiga tid på sjukan was sick!! Det har ALDRIG runnit som nu.. Och då gråter jag ändå ofta både av lycka och sorg ;)..... :(
Jag önskar er allt det bästa!! // Mölndal
Fan.. Nu missade jag det viktiga jag ville säga.
TACK!!!
... för att du delar med dig av din historia!! Du ger mig styrka!!
